Poetik
På våren under fjärde året läste jag en liten kurs där ett av delmomenten var att formulera en personlig poesi, ett förhållningssätt till arkitektur i skrift. Genom att studera olika litterära röster (polemiska, emotionella, poetiska, rationella) inom både fiktion och facklitteratur och genom små skrivworkshops där vi tillsammans granskade våra texter kom vi närmre vår egen personliga arkitektoniska hållning. Slutuppgiften vad att göra ett litet häfte som praktiserade/reflekterade/mediterade/kretsade kring dessa frågor:
Vad är målet med arkitektur? För vem/vad?
Vad är arkitekturs första/primära handling? Vad är dess sista/ultimata?
Min text blev en reflektion kring hemmet, att ett bra hem ska ge utrymme för den boende att känna sig trygg och växa. Det tror jag är arkitekturens både primära och ultimata handling.
Katalog
I samband med möbelkursen under andra året på arkitektskolan läste jag en extrakurs i utställningsdesign där vi utformade vår klass utställning på möbelmässan i Stockholm vintern 2020. Jag designade, med stöd av fyra klasskamrater, allt grafiskt material, däribland en katalog och posters till utställningen.
Plagg/möbel
I tidigare nämnda möbelkurs designade jag och Anton Pettersson en möbel och ett plagg med inspiration från filmen Victoria (2015). Filmen handlar om Victoria som är nyinflyttad i Berlin och hungrar efter nya erfarenheter. En kväll träffar hon en grupp killar utanför en klubb och följer med dem in i natten. Vad som först verkar som en efterlängtad vändning i hennes ensamhet eskalerar till något helt utanför deras kontroll. Filmen utspelas under en kväll och är inspelad under en tagning med improviserad dialog.
Vi kom att tänka på uttrycket ”tension and release” som används inom musik för att beskriva samspelet mellan intensitet och vila, likt filmen hela tiden ljuder ett lågmält mullrande om att något kommer gå fel och sedan avslutas i ett crescendo men samtidigt i ett lugn.
Plagget är sytt i bubbelplast för att koppla till en plastpåse som får en stor roll, med långa ärmar man försöker rulla upp på ärmarna för att kunna sträcka ut händerna. Men de sitter ihop, och utvägen är en annan än man tror. Möbeln är rörlig men på ett oberäkneligt sätt och låter en hänga fritt i en till synes trygg position.